or svañj (cf. pari-ṣvaj) cl. 1. Ā. ([Dhātup. xxiii, 7]) svájate (rarely °ti; p. svajamāna and svajāna, [MBh.]; pf. sasvaje, [RV.] &c. &c. [3. pl. °juḥ, [BhP.]]; sasvañje Gr.; aor. ásasvajat, [RV.]; asvaṅkṣi Gr.; fut. svaṅktā, svaṅkṣyate, [ib.]; svajiṣyate, [MBh.]; inf. -sváje, [RV.]; svaktum, [MBh.]; ind.p. svajitvā, -svajya, [ib.]), to embrace, clasp, encircle, twist or wind round, [MBh.]; [Kāv.] &c.: Pass. svajyate (aor. asvañji) Gr.: Caus. svañjayati (aor. asiṣvañjat), [ib.] : Desid. sisvaṅkṣate, [ib.] : Intens. sāsvajyate, sāsvaṅkti, [ib.]